Trodde jag kände dig
Var det fel?
Tror jag saknar dig
Men det är inget jag vet
Tänker ändå inte kännas vid
Inte ödsla mer tid
Frågar mig själv hur det blev såhär
Kan inte ens besvara den frågan själv
Ibland ser jag dig där på gatan
Men sedan vänder du dig om och är inte längre du
Du får inte vara med längre
Vill inte längre minnas
Men är samtidigt livrädd att glömma
Jag tänker inte på dig längre
Du är den som innan var min vän



En sån där dag då man känner sig som ett frågetecken.

Och då menar jag inte att jag inte vet vad jag ska göra eller vad jag håller på eller vad som händer omkring mig. Jag har målat brädor, och stått böjd som ett frågetecken, ergo I feel like a questionmark. Jupp. Min rygg har tagit självmord, igen. Don´t question my logic..
Nu ska jag äta, och ni som läser har precis spenderat onödig tid till att läsa ett meningslöst inlägg. Underbart.
Ha det bra! Pöss!
RSS 2.0