Har varit ute med vovven på en mysig promenad sådär på morgonkvisten, eller aa, typ halv 12...
De är så fint väder här, alldeles soligt och fint! Tyvärr har jag inte riktigt något att göra idag, förutom att slappa nu och senare ska jag träna. Blir ett Zumbapass idag och fan va kul det ska bli!
Nu ska jag fortsätta slappa jääärnet i min teletubbie-dräkt AKA jumpsuit.
Ligger i sängen och gottar mig framför TVn med sexy-bitch håruppsättning
Idag efter att Gustav hade åkt så var jag och Axel (granne) nere på isen och åkte skridskor. Hade med mig min lilla vovve, ni kan nog själva tänka er hur mycket han gled runt? Is + klor = kaooos!
Sen kan jag ju inte påstå att jag är den mest grasiösa personen på planeten. Detta demonstreras enkelt med de tre bilderna nedan.
Här har vi först en bild på när jag, smidig som jag är, skulle ta mig upp på bryggan...
Insåg att min teknik inte riktigt funka...
Såå, jag slängde mig upp på röven istället...
Har ni nånsin sett något graciösare? Om inte lär ni vara uppvuxna med en flock elefanter..
Sitter på bussen på väg till skolan, har värsta goa dagen idag! Ska bara kolla på film sen är vi free to goooo! Inte helt fel. Dock hade man lika väl kunnat stanna hemma och laddat ner den, men aja! Sen efter skolan så måste jag plugga men så ska jag träffa bästaste Emelie också! Saknat henne! Vi ska äta lunch hos mig sen dra in till stan. Sen ska jag träna och sen kommer min älskling hem till mig. Så ska vi ha en riktig mysig filmkväll han och jag!
Gottegrisen själv har köpt godis till filmen i skolan... Hehe
Every year in the ruins of what was once North America, the evil Capitol of the nation of Panem forces each of its twelve districts to send a teenage boy and girl to compete in the Hunger Games. A twisted punishment for a past uprising and an ongoing government intimidation tactic, The Hunger Games are a nationally televised event in which "Tributes" must fight with one another until one survivor remains.Pitted against highly-trained Tributes who have prepared for these Games their entire lives, Katniss is forced to rely upon her sharp instincts as well as the mentorship of drunken former victor Haymitch Abernathy. If she's ever to return home to District 12, Katniss must make impossible choices in the arena that weigh survival against humanity and life against love.
Sitter här i en paus och snackar med mina små medmänniskor. Det är riktigt häftigt att vara med här faktiskt! Ingenting ser ut som man tror! Nu måste jag snart stänga av mobilen igen! Ha de bra! Pöss!
Sitter på bussen mot stan nu, ska samlas tillsammans med resten av esteterna vid gamlestadstorget för att sen vandra till en inspelning av postkod miljonären. Förhoppningsvis missar vi inte bytet för då är vi fucked! Ha de bra! Pöss!
Sitter på bussen till stan för att möta upp Billy och sedan åka till sportlife kållered och träna. Ska bli kul att skämma ut sig bredvid honom! Haha Ne men det går säkert bra! *host* Lite kul att jag ska åka först 20 min till stan och sen typ en halvtimme från stan till kållered för o träna? ENGAGEMANG I CALL IT! Svettas redan nu tack vare solen och djuret till halsduk runt halsen på mig.. Ha de bra! Pöss!
Nu är jag på väg hem efter gympan, ska hem och plugga, äta, gå med hunden och packa ordning träningskläder. Angående skridskoåkandet så lyckades jag faktiskt bra! Trillade bara en gång och det va för jag åkte baklänges. Så jag är nöjd! Här får ni några bilder på klassens fikapaus! Ha de bra! Pöss!
Sitter och kollar film, Gustaf 2 - a tale of two kittens. Jättemysig film! Har även små bullar på huvudet igen, vill va lockig imon! Nu ska jag fortsätta titta! Ha de bra! Pöss!
Imon har min klass skridskor på gympan, jag är inte bra på att åka skridskor. ALLS. Jag vill inte göra en sån här fail:
Men förmodligen lär jag sitta på röven mer än jag står på fötterna osv...
Ska ha med mig O'boy till mig själv och mattepatte och hon ska ha med sig bullar som hennes mormor har bakat, mumsfillibabba! Tjock och lycklig!
Sen på kvällen blir det ett SH'BAM pass med min kompis Billy, ska bli kul. Har dock ett litet dilemma..
Beskrivningen av detta passet lyder:En dansklass med enkla steg där fokus ligger på att svettas och ha roligt tillsammans! Njut av att släppa loss till listettor och schyssta remixar av gamla favoritlåtar – energigivande och träningseffektivt. Come as you are – leave as a star!
Okay visst, det ska vara enkla steg, men jag har koordination som Bambi på hal is. Dessutom är Billy dansare, vi snackar tävlingsdans i latin. JAG KOMMER SE UT SOM EN HEFFAKLUMP.
Aja, kanske är lite fel person att jämföra sig med!
Oktober, ute är det regnigt och blåsigt. Helt vanligt, typiskt höstväder i ett land som detta. Man kan se mycket genom att bara titta ut genom ett lägenhetsfönster. Kvinnor med barnvagnar, barn som springer runt i de virvlande löven på skolgården där på andra sidan av den lilla gatan och fåglarna som kvittrande flaxar runt bland trädtopparna.
Blicken går återigen tillbaka till bilderna som ligger utspridda över soffbordet. Knubbiga små barnsben, färgstarka kläder, ett leende barn på en trehjuling, en stolt femtonåring på sin moped, en lycklig kille med armen runt sin första flickvän och flera andra händelser och tidpunkter i en ung killes liv. Känslan när man inser att man har varit frånvarande under all denna tid är förkrossande. Hur kan man missa så mycket av en persons liv, en så viktig persons liv, och inte bry sig försen det kanske redan är försent? Denna man, är då jag. Jag är den fega, patetiska människan som rymde utan att se mig om förens nu när det mycket möjligen är försent. Två år. Två svåra år har det gått sedan jag satt med glaset i hand, jag tror knappt själv att det är sant. Jag har gått från att ha druckit nästan alla timmar på dygnet till att inte ha rört en flaska på två år, allt för deras skull. Att lämna dem var det enkla valet, det fega valet och gudarna ska veta att det är ett val som jag ångrar. Jag hade chansen att göra allt bra, men jag var för svag. Jag förstod inte själv vad jag höll på med så jag tog den lätta vägen och stack.
Nu, 14 år senare känner jag mig redo att vara den jag skulle ha varit då.
”… Nu vill jag komma till anledningen varför jag skrev det här brevet från början. Daniel, jag vill träffa Daniel. Jag vet att du inte har någon egentlig anledning att låta mig göra det, men snälla. Låt honom iallafall veta att jag vill lära känna honom, även om jag kanske är för sent ute, han är trots allt min son…”
Att samla mod nog att lägga brevet i brevlådan var ett stort steg framåt mot mitt mål. Att ta emot svaret på brevet kommer förhoppningsvis inte vara lika svårt, dock tvivlar jag på att det kommer vara lättare. Redan när jag lagt brevet i postlådan där på andra sidan vägen ville en del av mig ha tillbaka det, skräckslagen över svaret. Dag efter dag passerade och som jag trodde blev jag bara mer och mer spänd för varje dag som gick. Jag fick för mig att jag inte skulle få ett svar, eller att svaret jag fick skulle vara tvärtemot det jag hoppades på. Jag hade fel på båda de punkterna. Svaret kom till slut och det var väl värt väntan.
”… Jag har pratat med Daniel och berättat att du vill ta kontakt med honom. Han var först ytterst tveksam men bestämde sig sedan för att han inte vill missa chansen att en gång för alla lära känna sin pappa. Du ska dock veta att allt detta ska ske på hans villkor, vill han avbryta alltihop har du inte en åsikt, okej? Om du vill prata med honom så har du möjlighet att ringa till min mobil 17-19 på vardagar. Hoppas du verkligen menar det denna gången….”
Jag tog ett par dagars funderingar på mig. Funderingar om vad jag skulle säga efter så lång tid. Hur skulle jag börja ett så viktigt samtal? Förlåt för allt? Jag vet att du förmodligen hatar mig. Hur har ditt liv varit? Tillslut tar jag mod till mig och ringer, det är Anna som svarar men kort därefter ger hon telefonen till Daniel. Vi pratar i över en timme och det blir en del tårar, både från hans och min sida. Vi bestämmer, efter att han har frågat Anna, att vi ska träffas och prata ut ordentligt. En vecka senare, en lördag, möts vi klockan 15.00 vid biblioteket. Där är det nästan alltid tomt på lördagar så det passar bra om man inte vill ha 50 nyfikna ögon och öron runt omkring sig. Jag är framme alldeles för tidigt med mening. Jag känner att jag behöver sitta och fundera lite för mig själv, inse att jag äntligen ska få träffa honom igen. Jag sitter på en lite fuktig bänk och tittar ut över torget. De på sommaren fina rabatterna är nu fulla med löv och vissna plantor. Jag lyfter på huvudet när jag ser bussen komma åkande. Den stannar och där är han. Det blev en chock för mig att se hans ansikte på riktigt för första gången på 14 år. Att se på honom, min lilla pojke som nu blivit en ung man. Han står där på andra sidan vägen och ser ut att försöka se ifall jag var jag eller någon annan. Jag lyfter min hand och vinkar lite åt honom så han förstår att det faktiskt är jag, den här gången ska det bli bra. Att få träffa honom igen känns både helt naturligt men samtidigt något ansträngt. Vi har så mycket att prata om och timmarna bara flyger iväg. Vi pratar om allt mellan himmel och jord och inser plötsligt att det har mörknat ute. Det blev dags att säga farväl för dagen, men snart skulle vi ses igen. Vi säger hejdå och jag talar om för Daniel hur mycket jag uppskattar att han ger mig en andra chans. Han ler och vänder sig om för att gå över vägen mot busshållplatsen, men ser inte bilen. Bilen som kommer åkande utan lyktor på den dåligt upplysta gatan. Jag hinner inte ens skrika innan jag hör smällen, min lilla pojke ligger livlös på den kalla marken.
Sitter i bilen på väg hem från älskling nu, mamsi va snäll och hämtade mig. Vill hitta på något i eftermiddag men vet inte vad, kulkul. Blir nog att städa rummet för de e kaooos där inne hehe.... Åh är trött. Lyckades dessutom glömma påsen med blomman på vagnen så om du, just DU hittade den, så vill jag gärna ha tillbaka den. Jupp. Nu ska jag sova.
Har äckligt med träningsverk idag, mina armar, vader, rygg, mage, ja i princip överallt. Min stackars arma kropp är mörbultad, men fan va härligt mörbultad den är! Den där goa känslan när man vet att man har gjort något bra för kroppen! Ska träna imon igen, men då blir det Zumba istället. Förhoppningsvis är det lika kul som jag minns det!
Men tills dess tjockar jag med chips och läsk, det är ju helg förfan!
Har varit lite ego idag och tagit några bilder på mig själv, har dock problem att bli bra på bild när jag själv tar dem så det är typ bara en sjättedel av dem som blir bra osv.
Sitter som den nolifern jag är, kvar i skolan, och pluggar. Fastän jag har slutat. Palla att jag inte har något att göra idag, tråkig fredag! Sitter och skriver på en inlämningsuppgift som ska vara inne om en vecka... Om någon ensammen liten själ där ute vill umgås så är jag tillgänglig till sociala aktiviteter. Ha de bra! Pöss!
Idag va en såndär dag då man bara ville ligga kvar i sängen och fortsätta sova. Visst, det vill man väl alltid på skoldagar, men idag va det värre än vanligt. Blev inte precis bättre när man gick ner till köket och kollade på termometern, -12 grader. Jo för sånt är ju alltid trevligt! Det är fan mer kläder än människor man ser när man går ut. Själv känner jag mig som en michelingubbe med alla tjocka kläder på mig.. Ha de bra! Pöss!
